Fy fan
Aaaaargh!!! Fan i helvete då!!! Låg bra på mina ca 200 kcal. Ville stanna kvar där. Gick ut på promenad med stavar. Gick i två timmar och förbrände nästan 600 kcal! Men vem möter jag inte på i slutet av promenaden? Jo, en bekant. Står och pratar en stund och hon säger att hon ska äta lite och om jag vill följa med. Jo, visst säger idioten Diana. Det hela slutade med att vi delade på en sallad på en resturangliknande sak. Ångest. HATAR att inte veta hur många kalorier jag äter. Säger hejdå, går hem till mamma och "pappas" lägenhet. Känner att jag måste bli av med dessa "okända" kalorier. In på toan, stäng dörren och fingrarna i halsen. Allt går bra tills dörren till lägenheten öppnas och mamma kliver in och just då gör jag en högljudd kräkning. Mamma knakar på dörren (som var låst, tack gode Gud för vanor!) och undrar hur jag mår. Säger att jag är sjuk och mår illa. Hon vill komma in och hjälpa. Suck. Tyst, tyst, tyst tvätta av fingrarna och öppna dörren. Leker sjuk en stund framför mamma. Fick åka bil hem. Fan. Maten ligger kvar i magen, dom "okända" kalorierna med. Fan!!! Ångest!!! Hon som inte skulle komma hem idag!! Fan! Hon köpte dock historien om att jag var sjuk, tack Gud för det. Idag ligger jag på 206 kcal + en miljon kcal. Fan.
